About

The Kullamannen Legend

Legenden om bergets härskare har gått i arv från generation till generation genom seklerna. När kvällarna blir mörka och vindarna tjuter från havet samlas man vid elden för att föra berättelsen om Kullamannen vidare till de unga. Ingen vet hur legenden började men en av källorna kan vara Slaget vid Svolder som stod i Öresund i september år 999. Norske Kungen Olav Tryggvasson var på väg hem med11 skepp men blev överrumplad av Olof Skötkonungs flotta på över 70 skepp som lär ha gömt sig vid Ven. Trots underläget var kampen länge oviss. Men som sista överlevande på det mytomspunna långskeppet Ormen Långe väljer Kung Olav att kasta sig i sjön för att inte ge de övermäktiga fienderna nöjet att döda honom. En del menar att han mötte döden bland vågorna, men Snorre Sturlasson, den isländske berättaren från 1180 menar att han klarade sig upp på en klippig kust som enligt beskrivningar stämmer in på just Kullaberg. Vid 1220-talet omnämns han av historikern Saxo Grammaticus som en siare och stjärntydare med övernaturliga krafter. Kullamannen var den som hade makt att styra över om skeppen skulle gå i kvav eller klara den svåra passagen där de två haven, Östersjön och Kattegatt, möts.

Han styrde också över vilka som skulle falla från klipporna. En annan version säger att det var en kraftfull riddare som av olycklig kärlek flytt till världens ensligaste plats, Kullahornet och där byggde sig en borg längst ute på spetsen för att för alltid tänka på sin älskade. Han försvarade platsen med svärd och ingen vågade sig dit. Ingen verkar riktigt veta svaret men alla i området vet att på det vackra berget finns det märkliga krafter och den kraftfullaste av dem alla är Kullamannen, riddaren som aldrig kan dö. Genom historien har han ställt sig på de svagas sida mot förtryckare. Många vet att berätta om oförklarlig hjälp som kommit när nöden varit som störst. Handlar man orätt på berget drabbas man av Kullamannes vrede. Han är hårdhänt men rättvis. Idag märker många löpare att de korta backarna på något sätt känns längre för varje steg, det är stenar som plötsligt kommer upp ur jorden och får dem att snubbla och slå sig blodiga.. Andra förlorar helt plötsligt all kraft. Ibland är det som en mystisk kraft nästan drar dem mot supen ut i havet. För den äldre generationen Möllebor är detta inte särskilt märkligt. Det har alltid hänt märkliga saker på detta berg.